REALISMEN OCH NATURALISMEN

Realismen, som senare utvecklades till naturalismen, varade från 1830 - 1890. Realismen växte fram i stora delar av Europas industriområden, främst i Storbritannien och Frankrike. Under industrialismen flyttade människor från landsbyggden in till stora städer för att få jobb inom just dessa nya industrier. I och med detta lärde sig folk läsa och skriva och medelklassen blev betydligt mycket större. Klasskillnader blev också tydligare. Men industrialismen kom med dåliga arbetsförhållanden och det var det författarna ville upplysa alla om. Realismen började.

Under realismen handlade allt i stort sätt om att få fram sanningen. Författare ville visa samhället som det verkligen var och alla undvek att hamna i sagornas värld där allting var perfekt. Dock fick man inte skriva helt fritt om t.ex. sex och politiska åsikter. Bara halva sanningen kom fram.

Naturalismen växte fram ur realismen, och skillnaden mellan dom två är att naturalismen är mer fri och man fick skriva lite mer vad man ville skriva om. En bra liknelse är:

Om realismen hade beskrivit soptunnan så hade naturalismen lyft på locket och dissekerat innehållet.

Man skulle kunna förklara det som att naturalismen tog upp alla småsaker och reflekterade över varenda en. Under realismen fick kyrkan mindre makt och tankegångarna blev friare. Allmänheten började också granska och kritisera samhället mer, och det var nu som tankarna om ett mer jämnställt samhälle drog igång. Författare skrev som tankarna hos en vetenskapsman, dvs. de har en teori om verkligheten, har några karaktärer med olika egenskaper, som de sen placerar i en social miljö för att se hur de utvecklas. Inga känslor syntes utan man skrev som verkligheten förhöll sig.

Litteraturen under denna epok innehöll mycket symboler. Man förklarade folk som antingen oerhört goda eller verkligt onda. Detta fann vi motsägelsefullt eftersom vi anser att ingen är bara god eller bara ond. Det finns alltid flera sidor av en människa, fast vi kanske bara får se en. Hur kan det här då vara realistiskt om det inte är verklighetstroget?

Författarna under denna epok skilldrar verkligheten så som de själva upplevt den. Individer skilldrades så som de var, inte så som de ville vara. Men iochmed att författare förklarade verklighet och karaktärer så som de själva upplevt, blev det en väldigt ensidig bedömning.

Sist kan vi visa ett franskt slagord, konsten för konstens egen skull, alltså det viktiga är ett få fram konsten, hur man skriver, och inte innehållet. Alltså, det viktiga är hur man skriver, och inte vad man skriver om.

_____________________________________________

Nu tänkte vi visa några olika författare från denna tidsepok.

Charlotte Brontë var en engelsk författarinna. Hon var, tillsammans med sina småsystrar, en av realismens störta kvinnliga författare. Charlotte har skrivit bl.a. Jane Eyre.

Fjodor Dostojevskij var en rysk författare. Han skrev den världsberömda Brott och straff.

Émlie Zola var en fransk författare. Han skrev den berömda Thérèse Raquin.

August Strindberg. Han var den mest framstående svenske författaren under denna tidsera. Han skrev bl.a. Röda rummet.

Gustave Flaubert. En fransk författare som skrev Madame Bovary.

Charles Dickens.

H.C. Andersen.

Honore de Balzac.

_______________________________________________